Realismen - den litterära genren

Under 1800-talet förändrades mycket i det europeiska samhället (se Jockes inlägg om samhället under 1800-talet). De som blev realismens författare blickade utåt och ville studera det samhället, till skillnad från romantikerna som var intresserade av människans känsloliv.

Realisterna beskrev samhälle, miljö och människor på ett verklighetstroget sätt. De ville beskriva verkligheten så ”som den är”, utan att göra den finare än vad det var.

Förändringarna i samhället, så som industrialiseringen och urbaniseringen (att människor flyttade från landet och jordbruket in till städerna och fabrikerna), gjorde att det fanns nya miljöer att beskriva som inte hade funnits med i litteraturen förut, t.ex. storstaden, slummen.

I sökandet efter nya miljöer att skriva om började författarna också att intressera sig för att skildra vardagen och dess människor. Eftersom realisterna inte förskönade skrev de om sådant i vardagen som tidigare inte hade ansetts lämpligt att skriva om, t.ex. äktenskapsbrott, mänskliga drifter och begär. Det ledde till att många romaner väckte stor skandal.


Under den här tiden började också fler och fler kvinnor skriva och läsa romaner. Dessa romaner handlade ofta om borgarklassens kvinnors vardag. De var romaner skrivna av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor. Under slutet av 1800-talet blir borgarklassens kvinna den nya läsaren.

Den tekniska utvecklingen gjorde också att man skrev framtidsutopier (utopi betyder idealsamhälle, framtidsutopier är hur man tänker sig att framtidens idealsamhällen kommer att se ut).

Realisterna ville beskriva och förklara världen ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Det var vetenskapen, menade man, inte religion och mystik som vi kan få kunskap om världen. Det var viktigt att beskriva miljön noggrant eftersom människan påverkades och formades av den miljö hon levde i.

Psykologi var en vetenskap som blev populär under mitten av 1800-talet. Karaktärerna i böckerna fick därför mer sammansatta personligheter än de hade haft under romantiken. En person var inte längre bara god eller bara ond.


Sammanfattning
Realismen skildrade vardagsmänniskor, samtiden och sammansatta karaktärer.

Realisterna betonade förnuftet, det vardagliga språket, en naturvetenskaplig förklaring av världen och människan och orättvisorna och samhällsdebatten.

/Emelie