Synd, uppgift 3

På 1800-talet var en av de stora frågorna kvinnans rätt till att vara myndig. Deras ålder då de blev myndiga var betydligt högre än männens, och om de var gifta var mannen deras förmyndare. Det var inte förrän år 1884 som kvinnan fick bli myndig vid samma ålder som männen. Än idag är könet i vissa länder en av faktorerna i vad som avgör om du är myndig eller inte, men i Sverige är kraven idag lika för både kvinnor och män.

Vad var det som bestämde att kvinnorna skulle vara omyndiga? Trodde man att kvinnan inte var tillräckligt självständig? Att hon behövde en man vid sin sida för att klara av vardagen? Jag tror faktiskt att det var tvärtom. I många fall var nog mannen mer som en börda än ett stöd. Med tanke på att kvinnan var den som tog hand om hemmet, var väl hon den som var mest kapabel till att även ta hand om sig själv.

Kvinnorna skulle kunna ta hand om sig själva mycket väl, men i ett samhälle där kvinnan var förtryckt och underlägsen, förstod man nog inte bättre. Man hade aldrig sett någon som stod upp för sig själv och sina åsikter, och de som faktiskt gjorde uppror var rebelliska och någon man skulle undvika. Om de skulle se hur världen såg ut idag skulle de nog tycka att kvinnorna var väldigt konstiga, och de skulle nog inte förstå hur vi klarar oss så bra.

Jag kan förstå att myndighetsåldern var högre på den tiden, men varför kvinnornas ålder var högre förstår jag inte. Om det fanns en logisk förklaring till detta skulle väl lagen gälla än idag.

Michelle D. Jobe