Jag har läst novellen Synd, av Amanda Kerfstedt. Novellen handlar om en kvinna som har en väldigt positiv syn på livet. Hon har aldrig tidigare varit sjuk, och aldrig stött på motgång i livet, men det börjar nu förändras. Hennes mamma beskriver att en flicka ska vara "oskyldig och glad, älska människorna och göra alla omkring sig så lyckliga hon kan". Hon själv säger vid ett tillfälle; "jag måste beundra, jag måste älska och vara glad. Det är min natur. Och jag måste tro, tro obetingat på det sköna och det goda". De här replikerna tycker jag skildrar väldigt bra hur kvinnorna skulle vara på den tiden, åtminstone så som det verkar i denna novell.
En annan del i novellen är en del där kvinnans pappa är med. Mamman är borta och pappan blir väldigt orolig. Dottern hoppas att även hon får en man, som efter tjugo års äktenskap är så rädd och öm mot henne, som pappan är mot mamman.
Den delen förvånade mig, för det skiljer sig från hur jag tidigare uppfattat männen på den tiden. Det var en mer känslig sida av mannen, vilket jag tyckte var kul att se.
Jag förstod inte riktigt poängen med novellen, men från min sida såg det ut som att kvinnan i hela sitt liv varit positiv, och nu, så fort hon stötte på motgångar, rasade hela hennes värld.
Michelle D. Jobe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBra skrivet. Det är bra att du har tagit med meningar från texten om hur du tänker att man såg på kvinnor under den tiden.
SvaraRaderaMadelene