Uppgift 2 - Kära dagbok

Maj 2010

Hej!

Jag kikade runt i min gamla mormors lådor på vinden och hittade dig, en gammal dagbok ifrån senare delen av 1800-talet.

Jag kan knappt förstå hur mycket som har hänt sedan dess...

Juli 1886

Ännu en dag är slut.

Jag måste erkänna att jag saknar landet. När Anders bestämde att vi skulle flytta in till stan blev jag överlycklig. Han hade genast fått arbete som förman på en fabrik där dagarna var långa och lönen på tok för lite för att vi skulle klara oss utan problem. Med barn var ekonomin alltid svår, Johan var bara dryga året gammal och jag väntade redan Rosalind.

Efter bara ett år var Anders trött på arbetsförhållandena så han och en vän startade ett eget företag ihop. Jag blev självklart oerhört orolig, men jag lät männen sköta arbetet.

Under första perioden i stan tyckte jag att det var jobbigt, jag hann knappt med att ta hand om barnen, fostra dem och hålla huset rent, men just nu skulle jag göra mycket för att få tillbaka den tiden. Nu har barnen vuxit upp och blivit tonåringar, samtidigt som Anders fabrik har vuxit sig stor, och jag kan stolt meddela att vi för fem år sedan blev officiella borgare.

Jag är mycket stolt över Anders och hans fabrik, och han belönade hela familjen med att skaffa tjänstefolk, fast egentligen skaffad han nog dem för att få status.

Nu när vi har tjänstefolk som tar hand om hemmet så har jag inte mycket att göra om dagarna.

Efter bara ett år blev jag så oerhört uttråkad av att bara sitta hemma att jag började få idéer om att arbeta. Jag har ju alltid vetat att det bara är för fattiga kvinnor som det passar sig att arbeta, men jag tänkte att jag bara kunde göra något litet, som att sy kläder.

När jag berättade för Anders om mina funderingar blev han rasande. Han berättade klart och tydligt för mig att vi inte skulle ses som någon fattig arbetarklassfamilj, att jag borde vara tacksam för det livet och statusen jag hade fått och att jag borde lära mig hur man var en bra hustru.

Efter den gången lovade jag mig själv att vara som en passande hustru borde vara, så jag höll min skönhet i topp, jag höll mig tystlåten och visade aldrig mer styrka som kunde tyda på arbete. För att kunna stå ut med detta fann jag något som jag gillade. Böcker. Att läsa övergick snabbt till att skriva. Jag höll det självklart hemligt för Anders. han hade blivit ännu argare på mig än när jag föreslagit arbete, han hade blivit rädd för att jag skulle använda mitt intellekt för mycket och därmed bli steril. Att berätta för mina väninnor var otänkbart! Kvinnor pratar och om det här kom ut till resten av samhället så skulle jag bli en skam för resten av familjen...

Här slutar hennes inlägg, och det var det sista inlägget i hennes dagbok. Jag undrar ifall hon någonsin publicerade någon bok, självklart under pseudonym i så fall. Kanske är hon en av de stora författarna som har gjort dagens samhälle till de det är idag. För visst påverkar litteraturen samhället?

Jag undrar egentligen hur mycket av det som hände då inom litteraturen har påverkat så vi fått det samhälle som vi har idag. De skrev på ett verklighetstroget sätt och förskönade inte, vilket gjorde att de skrev om saker så som äktenskapsbrott. Jag tror att det har hjälp utvecklingen med att allt inte behöver vara så perfekt längre, man har insett att folk faktiskt gör fel. Man började också skriva om att en människa inte bara var ond eller god, de kunde vara både och. Vilket jag tror kan ha gjort att man såg människan på ett annat sätt, man såg inte bara de onda och de goda, man kunde kanske se att även om någon gjort en dålig handling så kunde människan fortfarande göra något gott.

Att skriva framtidsutopier blev också populärt. Jag tror att det har hjälp samhället att utvecklas. Ett samhälle utan drömmar framåt står bara och trampar vatten, medan ett samhälle i strävan och längtan, för att se vad som finns bortom vardagens eviga tjat, utvecklas snabbare.